Eftersom att Diesel inte finns kvar här nere hos mig så funderar jag på om jag inte skulle försöka skriva om Texas och mig här istället.

Texas och jag gick en freestyle kurs för ett tag sen, superkul va de även om Texas har tappat lite av sin fart. (Eller ja mycke av sin fart skulle man nog kunna säga.)
De i sig är ganska tråkigt, gillade hans fart vid träningen.

Har även gått med i en grupp på facebook som heter Freestylehundars Dagens Trick,
verkligen en superrolig grupp där man får tips på hur man kan träna in ett tricks.
Och om man vill kan man då filma sitt trick och lägga upp på sidan så är man med och tävlar.
De gör en bara ännu mer pepp på att träna tycker jag iallafall, kanske lite för pepp eftersom att Texas har tröttnat långt innan mig. :P 

Vet inte ens om de är nån som läser den här bloggen, om de är de så ursäktar jag för att jag inte har uppdaterat på länge men har inte orkat.
Den 17 september så fick Diesel somna in, veterinären sa att han inte visste vad mer vi kunde göra och att han trodde att de va lugnast för honom om han fick somna in. :(
De känns hemskt, känns så tomt.
Ingen som kommer och gosar med en, ingen som rullar ihop sig till en liten boll å vill ligga nära i sängen.
Ingen som är ivrig över att få träna.
De går inte att beskriva med ord hur mycke jag saknar min älskade lilla Diesel. <3
Han hann inte ens bli 3år, livet är inte rättvist! Vi skulle bli gamla tillsammans!

Är glad över att jag har min älskade knasweiler som får mig på andra tankar, utan honom hade allt känts ännu värre. <3

De enda man kan märka med Diesel som är annorlunda nu sen han började med medicinen är att han blivit tjurigare mot Texas. :/
Texas kan gå på övervåningen och Diesel börjar direkt att morra å resa ragg även fast han är på nedervåningen. Han har även flugit på Texas ett antal gånger, som tur va har inte Texas svarat tillbaka ordentligt nån av gångerna.
Usch bara tanken av vad som skulle hända då får mig att bli rädd.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. De funkar ju inte att ha de såhär, och dom jag pratat med tror inte att Diesel skulle klara av en omplacering utan bara må ännu sämre av de. :/

Och som han mår nu lär de ju inte heller va speciellt kul för honom..
Usch för de här.

Har kopierat lite inlägg från min andra blogg, mest bara för att allt skulle va samlat så man förstår nånting. :P

Idag ringde veterinären upp angående Diesels blodprov och dom såg bra ut, sen frågade han hur de hade gått med medicinen, jag hade me andra ord missförstått honom.
Kunde ha hämtat ut dom med en gång, men jag trodde att jag skulle vänta tills jag hade fått höra provsvaren.

Aja så nu ska jag in till Nora och leta reda på apoteket, kan ju bli ganska skoj.
Har ingen aning om vart de ligger, tur att de inte är så stort. xD

Hittade apoteket efter ett tag, och fick stå i kö ett bra tag för att sen få veta att dom inte hade medicinen hemma så dom beställde hem den och jag ska dit imorgon efter 11 för att hämta den.
Håller tummarna för att den kommer hjälpa till annars har ja ingen aning om vad jag ska göra. :/

fredagen den 16:e augusti 2013

Va ju in med Diesel till veterinären för ett par dagar sen.
Kändes bra med den nya veterinären, han kände igenom, och lyssnade på honom ordentligt så de gjorde att de kändes bättre, plus att han förklarade lite mer vad han gjorde och berättade att han trodde att de va början till epilepsi som han hade.
Men de behövde aldrig utvecklas till epilepsi om man lyckades få ner hans stressnivå, så han fick ta blodprov för å se om hans levervärden va bra och isåfall skulle han få medicin mot stressen.

Och troligtvis så är de stressen blandat med rädsla som har utlöst hans anfall. :/
Pratade med veterinären om att han verkade rädd för rottisarna hemma och att andra veterinären sa att jag borde fundera på att omplacera nån av dom. el avlivning.  Han tyckte inte att de skulle behövas, utan att vi skulle testa om medicinen kunde hjälpa till att få ner stressnivån så att man kan träna honom till att bli lugnare. Lyckades inte de så skulle han få testa en starkare medicin och lyckades inte de heller så sa han att man kunde börja fundera på de. Han tyckte verkligen inte att man skulle ge upp utan att ha testat allt man kan först.

Kändes mycke bättre med den här veterinären som upplyste en om att de gick att göra så för den andra nämde ingenting om de utan de lät mest som att allt va kört.
Att han va en för stressad individ.

Aja efter de besöket så kändes de lite hoppfullare och lite bättre så nu håller jag tummarna för att han kommer få den medicinen och att de kommer att hjälpa.

tisdagen den 13:e augusti 2013

Diesel fick ett till sånt där anfall idag, så ska in till veterinären 14:20.
tyvärr fick jag inte tag på vår vanliga veterinär så de blir en ny, känns sådär.

Hoppas på att de kommer kännas bättre när jag ska in dit än vad de gör nu.


Innan de här hände så sprang jag ju självklart på en människa som återigen sa att jag borde avliva Diesel, att han inte klarar av samhället.

tisdagen den 6:e augusti 2013

Nu har jag varit hos veterinären med Diesel.

Inte de roligaste men han va frisk iallafall, som tur är.

Dock så tyckte veterinären att jag borde fundera på att omplacera honom. :/

Känns som att allt håller på och rasar, vill bara gå och gräva ner mig och slippa tänka på de.

Jag vill ha kvar min älskade voffe. :(

måndagen den 22:e juli 2013

Älskade hund! 

Usch för nån halv timme sen så kom Diesel till mig och såg livrädd ut, han ville inte lämna min sida. Försökte få honom att gå lite eftersom att ja tyckte att de såg ut som att han haltade, när han skulle gå så gick de inte han bara vinglade och ramlade omkull. Å så kom han fram till mig och ville vara nära, han satt och skakade och varje gång han skulle gå så vinglade han. :/

Vi ringde jour veterinären som frågade massa frågor och bad oss se om han kunde gå nu, och då helt plötsligt så kunde han de igen.

Veterinären trodde att de kunde ha med värmen att göra.
Men han sa även att han tyckte att vi skulle boka tid för att kolla upp hjärtat å ta blodprover på honom. Så imorgon blir de till att boka tid för honom.

Gud vad rädd jag blev, kändes som hela livet krashade där ett tag.
Har fortfarande inte lugnat mig. Och i natt ska jag gå med för å lära mig mer på natten. (har bara lust att vara nära min älskade voffe, ingen lust att åka nånstans.)

Den här dagen har inte gått lika bra som dom andra dagarna,
Han började skälla direkt när man kom utanför dörren och verkade ganska orolig.
Han gick och små pep lite då och då.
Men när man kom till slutet av rundan så gick de bättre.

Även den här dagen gick bra. :) 

Man blir verkligen glad när man ser att de kan gå bra.

Älskar verkligen min voffe över allt annat. <3

Har hänt en del saker sen sist jag skrev här igen. :P

Diesel och jag har fått hjälp av Karin på Tass i hand i Örebro.
Och jag ser redan en förändring. :)
Idag har vi klarat av två ljudlösa promenader, trots att de har sprungit barn och ungdomar framför nosen på honom. Man blir så glad av såna för andra kanske små saker, men för mig är dom stora och jag blir verkligen löjligt glad. :)

De är såna här dagar som gör så att man får mer motivation. :)