Idag var vi på återbesök med Texas hos veterinären för att kolla så att fukteksemet har läkt ordentligt och så att öronen fortfarande såg bra ut.
Och allt såg superbra ut sa hon så jag skulle inte köra med kortisondropparna så ofta som de tidigare var sagt. Utan ska hålla koll och ser jag att han börjar få mycket öronvax så ska jag rengöra öronen och sen köra i lite droppar.
Känns riktigt skönt kan jag lova, nu hoppas jag på att han kommer slippa fukteksem och öronproblem.
Ska försöka skaffa ett vettigt regntäcke som han kan ha när de är slask eller regndagar så man kanske kan förhindra fukteksemet lite iallafall. 

Har återigen varit urusel på att uppdatera här.
Så bjuder på en bildbomb med bilder på Texas. :P 

Eftersom att Diesel inte finns kvar här nere hos mig så funderar jag på om jag inte skulle försöka skriva om Texas och mig här istället.

Texas och jag gick en freestyle kurs för ett tag sen, superkul va de även om Texas har tappat lite av sin fart. (Eller ja mycke av sin fart skulle man nog kunna säga.)
De i sig är ganska tråkigt, gillade hans fart vid träningen.

Har även gått med i en grupp på facebook som heter Freestylehundars Dagens Trick,
verkligen en superrolig grupp där man får tips på hur man kan träna in ett tricks.
Och om man vill kan man då filma sitt trick och lägga upp på sidan så är man med och tävlar.
De gör en bara ännu mer pepp på att träna tycker jag iallafall, kanske lite för pepp eftersom att Texas har tröttnat långt innan mig. :P 

Vet inte ens om de är nån som läser den här bloggen, om de är de så ursäktar jag för att jag inte har uppdaterat på länge men har inte orkat.
Den 17 september så fick Diesel somna in, veterinären sa att han inte visste vad mer vi kunde göra och att han trodde att de va lugnast för honom om han fick somna in. :(
De känns hemskt, känns så tomt.
Ingen som kommer och gosar med en, ingen som rullar ihop sig till en liten boll å vill ligga nära i sängen.
Ingen som är ivrig över att få träna.
De går inte att beskriva med ord hur mycke jag saknar min älskade lilla Diesel. <3
Han hann inte ens bli 3år, livet är inte rättvist! Vi skulle bli gamla tillsammans!

Är glad över att jag har min älskade knasweiler som får mig på andra tankar, utan honom hade allt känts ännu värre. <3

De enda man kan märka med Diesel som är annorlunda nu sen han började med medicinen är att han blivit tjurigare mot Texas. :/
Texas kan gå på övervåningen och Diesel börjar direkt att morra å resa ragg även fast han är på nedervåningen. Han har även flugit på Texas ett antal gånger, som tur va har inte Texas svarat tillbaka ordentligt nån av gångerna.
Usch bara tanken av vad som skulle hända då får mig att bli rädd.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. De funkar ju inte att ha de såhär, och dom jag pratat med tror inte att Diesel skulle klara av en omplacering utan bara må ännu sämre av de. :/

Och som han mår nu lär de ju inte heller va speciellt kul för honom..
Usch för de här.

Har kopierat lite inlägg från min andra blogg, mest bara för att allt skulle va samlat så man förstår nånting. :P

Idag ringde veterinären upp angående Diesels blodprov och dom såg bra ut, sen frågade han hur de hade gått med medicinen, jag hade me andra ord missförstått honom.
Kunde ha hämtat ut dom med en gång, men jag trodde att jag skulle vänta tills jag hade fått höra provsvaren.

Aja så nu ska jag in till Nora och leta reda på apoteket, kan ju bli ganska skoj.
Har ingen aning om vart de ligger, tur att de inte är så stort. xD

Hittade apoteket efter ett tag, och fick stå i kö ett bra tag för att sen få veta att dom inte hade medicinen hemma så dom beställde hem den och jag ska dit imorgon efter 11 för att hämta den.
Håller tummarna för att den kommer hjälpa till annars har ja ingen aning om vad jag ska göra. :/